Mina första besök i regionen

Nu har jag varit på Kultur i Väst i snart en månad och det är hög tid för mig att göra mig synlig både på bloggen och i regionen.

Förra veckan var fylld av resor. Först var det dags för höstens möte med föreningen Konstkonsulenterna i Sverige, denna gång i Linköping. Det blev för mig både en återträff (eftersom jag tidigare varit konstkonsulent på Gotland) och ett välkomnande (som konstkonsulent i Västra Götaland). Nya och gamla kollegor träffades för att planera för framtida engagemang och diskutera hur vi som förening vill jobba. En del nya sätt att se på vad vi kan göra kom fram och jag kommer att få anledning att gå in mer på detta i framtida blogginlägg. Värt att nämna är dock att föreningen Konstkonsulenterna i Sverige med största sannolikhet kommer att ställa sig bakom fler projekt än vad som gjorts fram till idag.

Min första resa i regionen gick till Mariestad. Där träffade jag Anna Viola Halberg på Stadslaboratoriet. Hon berättade om verksamheten de haft under sommaren och vad som är på gång. Stadslaboratoriet är ett utmärkt exempel på mötet mellan konst och samhälle. Projektet, i sin natur av social skulptur, visar med all tydlighet den dynamik som samverkan och möten mellan konst och samhälle kan uppnå.

Nu har också ett muralprojekt påbörjats där Mariestad, Lidköping, Götene och Skövde parallellt kommer att arbeta med att antal mexikanska konstnärer som tillsammans med svenska konstnärer och ungdomar gör muralmålningar på de fyra orterna.

Det kommer dessutom ger ringar på vattnet långt utanför vår region. Inom kort kommer projektet presenteras på det New York-baserade Social Practices Art Network, en webbplats för arbeten med bas i social skulptur. Vi pratade mycket om möjligheterna i samarbete med unga och behovet av långsiktighet i tanke och handling när man satsar på lokalt engagemang. Idag finns man i en lokal i centrala Mariestad, men redan i november måste den lämnas. Det är naturligtvis djupt olyckligt eftersom möjligheterna med att förankra ett lokalt samtal och fånga upp engagemang från Mariestads invånare, som projektet öppnat för, undermineras. Förhoppningsvis hittar man lösningar för att behålla lokalen, både för detta och framtida projekt. Att träffa Anna Viola och få en sådan levande återgivning av arbetet med stadslaboratoriet var en kick. Jag önskar att alla bitar till slut faller på plats och att fler får möjlighet att se vad som händer och kommer att hända i Mariestad.

Min resa fortsatte till det vackra Hjo, där jag träffade Petra Gunnarsson, Olle Widén och Lollo Persson som driver Hjo Konsthall. De berättade om hur verksamheten växt fram, utvecklats och om hur de nu ger sig ut på nya äventyr med storslagna framtidsplaner. Jag har lovart att inte säga för mycket, men hjärnorna i Hjo går som på hjul! Man väljer nu att lämna fasta lokaler för att istället bli mobila och att med sin verksamhet hitta ny publik på mer udda platser. Vart, när och hur detta kommer ske ska jag inte avslöja nu, men Hjo Konsthall kommer att ”go gypsy”!

Thomas Oldrell